Idag kan mitt liv se ut som vilken vanlig människas somhelsts liv, ja döljer så mycket jag kan som kan viss hur jag egentligen känner..

Jag vill inte att någon ska se hur jag kämpar för ser dom det får man bara massa sympati och det vill jag inte ha, iaf inte va mina vänner, får då börjar dom se på mig på ett helt annat viss..

Idag är jag helt fri från mitt självskadebeteende.. Jag har inte misshandlat mig själv på 2 år ca.. Men varje natt är fylld av panik och ångset å vissa nätter är det nära att jag vill slå mig själv igen för att få bort alla andra känslor, men så har jag börjat tänka på att nu har jag grannar så de går inte, å det har funkat för att jag ska kunna motstå frestelsen att slå mig själv..

Jag ska till läkaren igen denna veckan, ska troligen få börja med sömnmedicinerna igen, då jag inte klarar varvaner och slapna av och vaknar tusen ggr varje natt i ren panik, och sover aldrig hela nätter, vaknar ofta mitt i natten och klarar inte somna om på några timmar, detta gör mig väldigt känslomäsigt rubbad, och då en inte helst pratar om att en har det svårt och jobbigt, eller släpper någon nära inpå så blir de oftast jobbigt..

Jag kan heller typ inte gråta offentligt, det finns bara en enda sak som kan få mig att gråta offentligt och det är då "ämnet" blir min farmor som gick bort för snart 2 år sen kommer upp.. det är de enda som får mig att vissa känslor offentligt, eller det kan komma 1 eller 2 tårar offentligt men aldrig mer, jag fick lära mig i min barndom att vissar man inte känslor så är det ingen som kan skade en.. så jag isolerade mina känslor och låt dom bara komma ut då jag visste att jag var helt ensam och att ingen skulle komma..

Detta kan va ett problem viss gånger idag, speciellt då de gäller förhållanden, ja ä så känslomässigt kall att de blir problem, jag klarar inte vissa känslor på de visset som jag har märkt att vissa folk kräver..

Mitt senaste förhållande lede till att min då varande pojkvän misshandlade min psykiskt för att han inte kunde förstå varför jag inte kunde vissa känslor på det visset han krävde, det var även några gånger som det var nära det var fysikskt våld med men jag hade turen att klara mig.. 

Men jag tog mig där ifrån men lite hjälp :)

idag anser jag mig själv som homosexuell för min relation till män är förstörd, jag har väldigt svårt att bli rörd av män, och jag har ingen attraktion av män längre..

jag är rubbad och blir rädd av tanken på sex

Ändå missbruakde jag sex ett tag i mitt liv, jag låt folk uttnyttja mig för sex för jag tycktre inte jag var värd mer, jag var inte värd att bestämma själv om jag vill ha det eller inte så dom fick göra vad dom ville, detta var efter jag blirvit våldtagen som jag ansåg jag hade tappat mitt värde och ansåg att jag inte va värd något alls

//-SGB